Nu har jag råkat ut för samma pinsamma situation för många gånger, men det går inte att undvika! Här i UK pratar dom som alla kanske förstår engelska, och engelska är ett språk som man som svensk medborgare för det mesta är ganska bekant med. 

När man kommer till ett annat land och allt plötsligt blir på ett annat språk (även om det bara är engelska) så blir det lixom jobbigt att hänga med. Man måste koncentrera sig på vad som sägs hela tiden för att hänga med i svängarna och efter ett tag när man insett att de är meningslöst för man tappade tankarna i 5 sekunder så ger man lite upp helt med att försöka förstå sammanhanget. Lagom till när man tappat tråden så kommer de, de hemska frågorna! alltid när man slutat lyssna hör man sitt eget namn och inser att de nu börjat prata med mig. Varför kunde ni inte gjort de tre minuter tidigare när jag visste vad fasen de var ni prata om. Så då sitter man där men allas blickar på en och ska komma på nått bra att säga. Vad fasen gör man? Dom tror nog jag är lite tappad -.-

Men en nästan ännu värre sak är nog när de sitter och förklarar något som för mig är ganska meningslöst. Så man programmerar in de automatiska nicka, yes och okay svarande men tänker egentligen på något helt annat. Automatsvaret talar och man ser att de tittar på en och märker att de inte pratar vidare. Man inser att de ställde en fråga som de inte var passande för automatsvaret att svara på. Snabbtänkt som man är sätter ehhm och uhhm: andet in och man sitter där och framställer sig själv som något mer korkad än vad man själv trodde var möjligt, great! 

Och för den som trodde att de var slut på pinsamma situationer där kan jag lugnt meddela att det inte är. Mina dagar består nämligen av den här sortens situationer. 

Vid lunch kom en kille in på kontoret och sa good day. Då svarade jag lika glatt, god morning. Japp jag borde nog prova de där med kaffe.. 

Nog med pinsamma saker för idag, nu ska jag ut och låta fettet gråta lite.

En blandad dag med många olika känslor har det varit. En hemsk morgon där jag verkligen kände att jag bara ville åka hem till min familj, vänner och min saknade pålle! När jag tog av min sko fann jag en blöt strumpa, lite frågande undrade jag om de är möjligt att få fotsvett längst ut på tån.. Efter vidare granskning insåg jag att de inte var svett utan blod. Som för den som vill veta torkat så strumpan fastnat i skinnet, hemska skoskav!

Efter lunch blev jag sjukt illamående och var säker på att jag skulle spy ner hela kontoret och skämma ut mig något mer än vad som troligen är möjligt. På promenaden hem fick jag iaf lite ny energi vilket ledde till en liten foto runda längst den fina kanalen som jag för övrigt är halvt kär i!